Kategori: Aktuellt

När Jenny och hennes familj valde att bli familjehem via Familjehemscenter gjorde de det med en lång tradition av öppna dörrar och omtanke i ryggen. Med värme, nyfikenhet och en imponerande uthållighet tar hon och hennes familj emot barn som behöver trygghet, även när den första tiden är intensiv, kaotisk och full av nya känslor.

I Jenny Bertlins hem har dörren alltid stått öppen. När hon växte upp var huset fullt av barn: grannbarn, dagbarn via mamman som var dagmamma, kompisar och ibland barn som behövde lite extra stöd.

– Man kunde alltid komma hem till oss. Behövde man stanna en helg, så gjorde man det. Så jag har alltid haft nära till barn som inte haft det så lätt, säger hon.

I dag är hon, tillsammans med sin man och deras yngsta dotter, familjehem genom Familjehemscenter.

Den första tiden – kaotisk, intensiv och givande

När ett nytt barn flyttar in är det inte bara familjemedlemmen som är ny. Det är en hel människas livserfarenhet, och ibland lite ovanliga tolkningar av det, som man behöver ta in med värme och förståelse.

– Man kan aldrig förstå förrän man gör det. Ett barn kanske inte vill sova i sängen, utan under soffbordet för att det känns tryggare. Samtidigt ska man hjälpa barnet in i rutiner, skapa en vardag, och hantera 75 andra saker som händer samtidigt.

För Jenny är den första tiden både tung och unik.

– Det är mycket, ja. Men det är också helt otroligt hur snabbt man kommer barnet nära. Det är som att kroppen vet att ”nu behövs du”. Man får krafter man inte visste att man hade. Man blir en tigermamma.

Konsulentlett stöd underlättar

Hennes man har vuxit upp på liknande sätt. Så när de först blev jourhem 2019 kändes steget helt rätt. Det blev sedan några år som jour- och familjehem via kommunen. Efter ett uppehåll på några år valde de att åter öppna upp hemmet, den här gången via Familjehemscenter.

– Det är så skönt. De är stabila, konkreta och väldigt nära. De ser hela familjen. Det blir aldrig opersonligt och de har koll på allas situation.
Stödet är särskilt värdefullt i början av en placering, säger Jenny, när allt är nytt och oförutsägbart. Det handlar inte bara om att Familjehemscenter finns där, det handlar om hur de finns där.

– Jag behöver inte driva alla frågor själv. Jag kan ringa min konsulent, beskriva ett dilemma, och veta att någon hjälper mig vidare. Det är annars många samtal, lång väntan och mycket jag själv måste jaga. Med konsulenterna på Familjehemscenter får jag hjälp med det, allt blir smidigare.

Rädslan att barnet en dag ska lämna

En av de svåraste sakerna med att vara familjehem är ovissheten.

Att släppa in ett barn “ända in i hjärteroten”, som Jenny säger, är nödvändigt för att relationen ska fungera. Men det gör också att tanken på att behöva släppa taget gör ont.

– Det är klart att det finns en rädsla. Man fostrar, älskar och finns där i allt. Att behöva släppa… Den tanken är skrämmande. Men det jag alltid tänker då är att det vi gett det här barnet, det försvinner aldrig. De dagar, veckor, år vi får med dem och de trygga minnena vi skapar kommer finnas kvar hos barnet.

En uppmaning till den som tvekar

För personer som funderar på att bli familjehem men oroar sig för att ”inte klara det” eller ”bli för fäst”, har Jenny ett tydligt budskap:

– Har du minsta fundering åt att bli familjehem ska du prova! Det du ger ett barn försvinner aldrig. Separationer är svåra, ja. Men glädjen, utvecklingen, närheten… Det är värt allt.

Hon fortsätter:

– De där ögonblicken när något klickar till går inte att beskriva. När ett barn vågar gå på sin första fotbollsträning, lär sig cykla, simma eller bara vågar fråga om en sak. Det är magiskt! Det är en ära att få vara en del av ett barns resa.

Hur vi bemöter andra spelar roll, särskilt för barn som behöver extra stöd. Familjehemscenter använder ICDP, eller vägledande samspel, som en gemensam grund för att stötta sina familjehem och öka tryggheten för barnen.

Vägledande samspel, ICDP (International Child Development Programme), är mer än ett utbildningsprogram; det är ett sätt att se på och förstå relationer. Det menar Maria Junsten, familjehemskonsulent på Familjehemscenter i Finspång och utbildare i ICDP, sedan 2018.

Fokuserar på det som funkar bra

– Det är både ett program och ett förhållningssätt. Vägledande samspel, ICDP, vilar på en etisk grund där man påminns om att den man möter är en annan människa som lika gärna kunde ha varit jag. Det gör något med ens sätt att se på andra och på relationer, säger hon.

Programmet utgår från att identifiera och stärka det som fungerar, snarare än att fokusera på problem.

– När man börjar sätta ord på det som fungerar gör man ofta mer av just det. Man blir lite snällare, mjukare och mer uppmärksam på barnet, berättar Maria.

Tre dialoger som utgångspunkt

Vägledande samspel, ICDP, vilar på tre centrala dialoger: den känslomässiga, den meningsskapande och den reglerande. Tillsammans ger de ett synsätt för hur vuxna kan skapa trygghet, förståelse och struktur i relationen till barnet.

I vägledningsgrupperna som familjehemsföräldrar får delta i övar de sig i att reflektera över sitt eget samspel och sina reaktioner.

– Man får tänka tillbaka på vilka vuxna som var viktiga när man själv var barn, och på hur man själv reagerar i olika situationer. Den typen av reflektion leder till ökad förståelse för barnets behov bakom ett beteende, berättar Maria.

Vägledande samspel, ICDP, är både ett program och ett förhållningssätt.

En gemensam värdegrund för professionella

Alla medarbetare på Familjehemscenter är utbildade i Vägledande samspel, ICDP, och metoden används även i handledningen av familjehemmen.

– ICDP, ger oss ett gemensamt språk för att prata om relationer och bemötande. Det är avgörande när vi tillsammans ska stötta ett barn i att känna sig tryggt och värdefullt.

En solig septemberdag samlades ett gäng familjehemsföräldrar på Palstorps äventyrsgård för en familjehemsdag fylld av gemenskap, lek och roliga utmaningar för alla åldrar. Med förbeställda lunchkorgar, kravlös stämning och möjlighet att knyta nya kontakter – eller bara vara – fick familjerna chans att dela erfarenheter och skapa minnen tillsammans, även över generationsgränserna.

Grillad korv, pizza eller mumsiga pannkakor var några alternativ som mötte de familjehem som valde att träffas och umgås på Palstorps äventyrsgård utanför Nyköping i början av september.

– Alla hade fått välja redan innan vilken lunchkorg de ville ha, utifrån några olika och högst barnvänliga alternativ, berättar Sara Rydberg, verksamhetsledare på Familjehemscenter.

Familjehemsdag utan krav på prestation

Efter att familjerna hämtat ut sin förbeställda lunchkorg var det fri sittning för alla denna soliga dag. En del valde att sätta sig för sig själva, andra föredrog att sitta tillsammans med andra familjehem.

– Under de olika familjehemsdagar vi anordnar under året är målet att ge familjerna en kravlös och glädjefylld stund tillsammans. Syftet är framför allt att skapa en möjlighet för familjerna att umgås, i den egna familjegruppen eller bredare tillsammans med andra, och få en avslappnad stund. Det finns ingen agenda eller andra hållpunkter. Man får lov att bara vara, säger Sara.

Familjehemsdagen är ett skönt tillfälle att umgås tillsammans.

Delar erfarenheter med andra familjehem

Hon beskriver hur en del familjer valde att knyta nya eller förstärka befintliga band med andra familjehemsföräldrar och att det är ett stort värde för dem att träffa andra som är i samma situation.

– Att känna att man inte är ensam och kunna dela erfarenheter med andra som har varit med om liknande saker uppskattas mycket, berättar Sara.

Förutom ett urval av barnfavoriter till lunch kunde den som ville testa på en rad olika aktiviteter och lekmiljöer.

Mest populärt blev Palstorpsgårdens äventyrsbana, en slags låg höghöjdsbana som bjöd på hinder som var tillräckligt utmanande för en vuxen samtidigt som en sexåring kunde parera dem.

Äventyrsbanan passade både barn och vuxna.

När ett barn inte kan bo kvar i sitt biologiska hem behövs trygga vuxna som kan erbjuda en ny plats att landa på. Att vara familjehem handlar inte om att vara expert utan om att ha tid, engagemang och en vilja att göra skillnad. Med rätt stöd kan vanliga vuxna göra en ovärderlig insats för ett barns framtid, från generation till generation.

Barn som av olika anledningar far illa i sitt biologiska föräldrahem kan ibland behöva flyttas till ett familjehem, för att få en trygg och säker miljö att växa upp i. Det är alltid Socialtjänsten som fattar den typen av beslut men det är familjehemmen som gör genomförandet av besluten möjliga.

Tid och engagemang viktigast för att bli familjehem

Ett familjehem är ett vanligt hem där helt vanliga föräldrar erbjuder barn som behöver det en plats att bo och leva.

– En vanlig missuppfattning är att man måste ha någon form av proffsyrke för att kunna hjälpa de här barnen, som läkare eller psykolog, men det stämmer inte alls. Det man framför allt behöver är att kunna ge av sin tid och ha ett stort engagemang för barnen, berättar Anni Carlman, familjehemskonsulent med många års erfarenhet av att stötta föräldrar i familjehem.

Anni Carlman är familjehemskonsulent på Familjehemscenter.

Familjehemmet står inte ensamt – barnet har stöd från flera aktörer

Alla barns situationer är olika och det finns alltid ett antal aktörer som ska se till barnets bästa, som socialtjänst, skola och Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).

– Som familjehemsföräldrar står man inte ensam utan har stöd från flera håll. Min roll som familjehemskonsulent handlar primärt om att stötta familjehemmen att navigera och klara av sitt uppdrag att hjälpa barnen så bra som möjligt.

Att vara familjehem går ofta i arv

Målsättningen är att barnet i fråga inte ska behöva flytta mer utan kan hitta en trygg plats att växa upp i. Att bli familjehem är med andra ord ett stort och långsiktigt åtagande.

Varför väljer vissa att öppna upp sitt hem för barn på det här sättet?

– För många av de föräldrar jag möter handlar det om en genuin vilja att hjälpa. Man tycker att det känns givande att kunna bidra på det här sättet.

En annan sak som Anni har noterat är att barn som växer upp tillsammans med familjehemsplacerade barn själva väljer att göra samma sak när de i sin tur är vuxna. Något som tyder på att det är ett verkligt meningsfullt sätt att bo och leva.

Läs mer om att vara familjehem.

Med många års erfarenhet som familjehemskonsulent vet Anni Carlman vad som krävs för att stötta familjer som öppnar upp sitt hem för barn som behöver ett nytt hem. På Familjehemscenter finns Anni nära föräldrarna, närhelst det behövs.

Anni är familjehemskonsulent på Familjehemscenter sedan januari 2025 men hon är långt ifrån ny inom yrket. Med sig har hon bland annat tio års erfarenhet som familjehemskonsulent i Linköping i privat regi, och innan dess ytterligare fem år på Socialtjänsten.

Vi har pratat med Anni för att låta henne berätta mer om varför hon valt att komma till oss och hur hon ser på sitt uppdrag.

Anni, vad var det som lockade dig till Familjehemscenter?
– Det var egentligen flera saker. Dels kände jag Sara Rydberg, som är verksamhetsledare här nu, sedan vi jobbade tillsammans i Linköping. Dels hade jag haft kontakt med Familjehemscenter förut via tidigare anställningar och visste att det var en bra verksamhet. Och dels var det en nyfikenhet kring att testa att jobba på en annan plats, efter tio år hos samma arbetsgivare.

Att jobba som familjekonsulent innebär ett nära samarbete med framför allt föräldrarna i ett familjehem, med fokus på att ge dem det stöd de behöver för att lyckas med sin uppgift att på ett så bra sätt som möjligt stötta ett barn.

Vilket är det viktigaste stödet du kan ge till familjehemmen?
– Eftersom vårt uppdrag handlar om att stötta familjerna är just stöd alltid i centrum under våra möten. Men vi finns såklart tillgängliga även mellan träffarna, och vetskapen om att vi är lätta att nå har en lugnande effekt i sig. I praktiken klarar familjehemsföräldrarna ofta mycket själva men att veta att vi finns där vid behov betyder mycket

Vad är det som driver dig i ditt arbete?
– Det kan absolut vara tuffa utmaningar eftersom de här barnen ofta kan ha olika trauman med sig in i familjehemmet. Att då få vara med och se när det vänder till det bättre är en riktigt häftig känsla. Eller att få vara med under hela uppväxten, där det ju kan vara en kamp för barnet ibland, och sedan se hur barnet eller ungdomen lyckas i livet och till exempel tar studenten… Det är fint att vara med om.

Tack Anni, för samtalet! Vi hoppas att du ska trivas här hos oss.

Läs mer om Anni Carlman här.